Uppdatering

Har varit på väg att skriva detta inlägget sååå länge men inte riktigt tagit mig tiden…. Ju fler dagar som går desto mer har jag att skriva om…..som då inte heller tas tid till…

De senaste veckorna sen förra inlägget har bestått av en del roliga saker och en massa jobb.

Ångesten runt nyår och smällare/raketer försvann snabbt när underbara Anneli erbjöd sig att ha Mio ute hos dem i skogen 😀
Han var där en vecka innan och efter nyår och det var så skönt att veta att vi besparade honom all rädsla hemma där det smälldes en hel del 😦 Merlin var oxå helt annorlunda när han inte hade Mio runt sig som smittade honom med sin rädsla, Merlin reagerade men blev inte direkt rädd.
Men hur underbart det än var att ha honom bortlämnad så var det ljuvligt att få hämta hem honom igen!! Familjen blev hel igen!!!
Tusen tack igen Anneli för att ni passade honom!!!!

Samtidigt så blev vår flock utökad med en massa andra vovvar =)
Augustsson killarna var här några dagar med sina hundar.

Och sen har vi passat småtanterna Ebba och Elsie nu i tre veckor. Matte Ingela är i Thailand och då bor tanterna hos oss. De är så lätta att ha hand om. Smälter in i flocken och hänger på allt vi gör- trots att de är 14 och 15 år gamla!

En hel del skogsturer har det blivit de senaste veckorna. Snön har kommit tillbaka. Och vissa dagar har det varit RIKTIGT kallt. Tidigare i veckan hade vi 16 minus även på dagen! Då tyckte tanterna att det var kallt om fossingarna. Och även Merlin frös om tassarna.

Varför ligger du där husse?

Mio åt Rimadyl till och med några dagar efter nyår. Sen kände jag att nä nu vill jag kunna utvärdera hur hans ben mår. Så vi slutade med pillerna. Märkte ingen direkt försämring. Han hölls fortfarande i koppel men vi gick längre promenader vilket han älskade.
Någon enstaka gång kunde jag märka här hemma att han tog några stela steg med frambenen efter att ha legat och vilat. Och kanske i vissa svängar så verkade han stel i knät.

Vi fick svar på fästingproverna som togs och de var negativa!!! SKÖNT! Tanken när vi var hos veterinären var ju att om fästingproverna inte visade något så skulle vi komma tillbaka för att röntga igenom honom. Och även om vi tyckte han var bättre nu så kände jag att det var lika bra att köra på och kolla allt vi kan medans försäkringen fortf täckte det.

Så förr förra måndagen var jag och Mio iväg på Öresunds Veterinärklinik hos Dragan. Efter att först ha känt igenom alla benen kunde Dragan konstatera att där nog fortfarande var lite inflammation kvar i knät…OCH sen reagerade han jättestarkt i vänster armbåge… Hmmm det stämmer med att han varit lite stel även i frambenen.
Så sen blev det lugnande spruta och röntgen. Armbågar, skuldror, knän och höfter röntgades.

Det slutade med kortisonsprutor i armbågen och knät innan han väcktes. Tycker vi att det blir bra av detta så ska vi tillbaka efter fyra veckor igen för att få tuppkamsinjektion som då hjälper till att smörja leden.

Eftersom jag påbörjade detta blogginlägget förra veckan…och sen aldrig hann skriva klart…så har det nu gått 2,5 vecka sen sprutorna.

Knät verkar bättre 😀
Alltid nåt att vara glad över 😉

Värre är det med frambenen. Han är stel speciellt efter vila. Mer vissa dagar, mindre vissa. Dessutom tycker vi det är i båda frambenen 😦 men det kan ju vara som han avlastar och då även får ont i det andra benet. Vi har inte märkt nån bättring alls sen sprutan. Men jag har ändå avvaktat för jag har velat ge det lite tid. Men nu kände jag att nej nu måste jag ta reda på hur vi går vidare med detta. Dessutom håller han på att naggar sig på ryggen/sidan emellanåt precis som nåt besvärar honom…..

Så imorse ringde jag veterinärkliniken för att höra. Vår veterinär var upptagen men sköterskan gick och pratade med honom. Han var förbryllad över att det fortfarande inte var bra…. Han vill att vi ska ge det en vecka till och är det inte bättre får de kika på honom igen. Då tillsammans med en annan ortopedkollega. Så de kan slå sina huvuden ihop!

Mycket tankar går runt i huvudet. Mest av allt grubblar jag över om detta är nåt som beror på anaplasman och isåfall om det är nåt han kommer bära med sig resten av livet 😦
Vill ha honom frisk NU!!!! Så vi kan komma igång med alla våra drömmar och planer!
Det är snart ett helt år han varit sjuk…..sak efter sak som dykt upp. Börjar kännas lite jobbigt nu 😦
Jag vet att det säkert finns de som har det värre….men det är trist att han inte kan få bli frisk nån gång!

Så nu avvaktar vi och ser vad som händer.
Vi går våra koppelpromenader….mestadels korta rundor men veterinären har sagt det inte är nån fara med längre turer så länge han inte springer och hoppar! Det som är svårt är att kontrollera det inomhus….soffa och säng och så…..
Har börjat komma igång lite smått med att träna igen…försöker göra sånt som inte sliter på benen, vilket ju är rätt mycket vi kan göra. Och jag försöker hitta motivationen!
Husse deppar oxå en del eftersom detta känns som det satt stopp för all discdog träning lång tid framöver….